Läs bibeltext

2 Mos 33:7
Mose brukade ta tältet och slå upp det utanför lägret, ett gott stycke därifrån. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som sökte råd hos Herren fick gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.
2 Mos 33:8
Varje gång Mose gick ut till tältet reste sig alla och stod var och en vid ingången till sitt tält och såg efter honom, tills han hade gått in i tältet.
2 Mos 33:9
Och när Mose hade gått in sänkte molnpelaren sig och blev stående framför ingången, och Herren talade med Mose.
2 Mos 33:10
Då folket såg molnpelaren stå framför ingången till tältet reste de sig alla och bugade sig djupt, var och en vid ingången till sitt tält.
2 Mos 33:11
Och Herren talade till Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan. Sedan gick Mose tillbaka till lägret, men hans medhjälpare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade aldrig tältet.
2 Mos 33:12
Mose sade till Herren: "Du säger att jag skall leda detta folk på dess väg. Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig, fastän du har sagt att jag står dig nära och att jag har din gunst.
2 Mos 33:13
Om du sätter värde på mig så låt mig veta dina planer; då kan jag lära känna dig och behålla din gunst. Och kom ihåg att folket är ditt folk."
2 Mos 33:14
Herren svarade: "Jag skall själv gå med er, så att du slipper oroa dig." -
2 Mos 33:15
"Om du inte själv går med", sade Mose, "så låt oss få stanna här.
2 Mos 33:16
Hur skall man kunna veta att jag och ditt folk har din gunst om inte du går med oss, så att jag och ditt folk utmärks framför alla andra folk på jorden?"
2 Mos 33:17
Herren svarade: "Jag skall göra vad du ber mig om, ty du har min gunst och du står mig nära."