Läs bibeltext


    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
    stör inte kärleken, väck den inte,
    förrän den själv vill.

    [Kör]Vem är hon som kommer ur öknen,
    lutad mot sin vän?
    [Hon]Under äppelträdet väckte jag dig,
    där din mor blev havande med dig,
    där hon som födde dig blev havande.

    Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
    som ett sigill vid din arm.
    Stark som döden är kärleken,
    lidelsen obeveklig som graven.
    Dess pilar är flammande eld,
    en ljungande låga.

    Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
    floder kan inte svepa bort den.
    Om en man gav allt han ägde för kärleken,
    vem skulle ringakta honom?

    [Kör]Vi har en liten syster
    som ännu inte har fått bröst.
    Vad skall vi göra med vår syster
    den dag då friare kommer?

    Är hon en mur
    bygger vi ett silverkrön på den,
    men är hon en dörr
    bommar vi för den med en cederplanka.

    [Hon]Jag är en mur,
    och mina bröst är som torn.
    Men inför honom
    måste jag ge mig.

    [Han]Salomo hade en vingård
    i Baal Hamon.
    Han lämnade vingården åt väktare.
    Tusen siklar silver
    skulle frukten inbringa.

    Men min vingård har jag här.
    Behåll dina tusen, Salomo,
    och ge tvåhundra åt väktarna!

    Du som är i trädgården,
    vännerna lyssnar efter din röst,
    låt mig höra dig säga:

    "Skynda, min vän,
    som en gasell eller en ung hjort
    till de doftande bergen."