Läs bibeltext

Jer 17:5
    Så säger Herren:
    Förbannad den man
    som sätter sin lit till människor,
    som stöder sig på mänsklig kraft
    och vänder sig bort från Herren.
Jer 17:6
    Han blir som en buske i ödemarken
    och får aldrig se det goda komma.
    Han skall leva i förbrända trakter,
    på saltjord där ingen kan bo.
Jer 17:7
    Välsignad den man
    som sätter sin lit till Herren,
    som litar helt till Herren.
Jer 17:8
    Han blir som ett träd
    planterat nära vatten.
    Det sträcker sina rötter mot bäcken.
    Det har inget att frukta av hettan,
    bladen är alltid gröna.
    Det ängslas inte under torra år,
    upphör inte att bära frukt.
Jer 17:9
    Hjärtat är bedrägligast av allt,
    det är oförbätterligt - vem kan förstå det?
Jer 17:10
    Jag, Herren, rannsakar hjärtat
    och prövar njurarna
    och lönar var och en för vad han gjort,
    så som hans gärningar förtjänar.
Jer 17:11
    En rapphöna ruvande på ägg
    som hon aldrig får kläcka
    är den som ohederligt samlat rikedomar:
    mitt i livet måste han lämna dem
    och står där till slut som ett fån.
Jer 17:12
    En härlighetens tron, upphöjd sedan begynnelsen,
    är platsen för vår helgedom.
Jer 17:13
    Herre, Israels hopp,
    alla som överger dig skall stå där med skam,
    de som avfaller från dig skall utrotas ur landet,
    ty de har övergivit Herren,
    källan med det friska vattnet.
Jer 17:14
    Bota mig, Herre, och jag är botad!
    Rädda mig, och jag är räddad!
    Du är min lovsång.
Jer 17:15
    De säger till mig:
    "Vad blir det av Herrens ord?
    Skall det inte slå in?"