Läs bibeltext

Dan 6:11
  Männen begav sig gemensamt dit och fann Daniel i färd med att be och att åkalla sin Gud.
Dan 6:12
De gick då till kungen och sade, med hänvisning till den kungliga förordningen: "Har du inte utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna ber till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen?" Kungen svarade: "Det står fast, enligt Mediens och Persiens orubbliga lag."
Dan 6:13
Då berättade de för kungen: "Daniel, en av de fångna judarna, bryr sig varken om dig eller om det påbud som du har utfärdat utan förrättar sin bön tre gånger om dagen."
Dan 6:14
När kungen fick höra detta gjorde det honom mycket ont, och han föresatte sig att rädda Daniel; ända till solnedgången försökte han finna en utväg att hjälpa honom.
Dan 6:15
Då gick männen än en gång gemensamt till kungen och sade: "Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga."
Dan 6:16
På kungens befallning hämtades nu Daniel och kastades i lejongropen. Kungen sade till honom: "Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig!"
Dan 6:17
Sedan drog man fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras i Daniels sak.
Dan 6:18
  Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös.
Dan 6:19
Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen.
Dan 6:20
Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?"
Dan 6:21
Då hörde kungen Daniels röst: "Konung, må du länge leva!