Läs bibeltext


  Och hela Israel stämde in med höga rop, ty de såg döden framför sig.

Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit henne.

Hon tog av sig sin drottningskrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje.

Och hon bad till Herren, Israels Gud:
  "Min Herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig,

ty jag skall trotsa faran.

Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom och att du uppfyllde alla dina löften till dem.

Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender,

därför att vi dyrkade deras gudar; rättfärdig är du, Herre.

Och det är inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit

att sätta ditt uttalade beslut ur kraft, att förinta det folk som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare,

att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt en dödlig kung.