Läs bibeltext

Rom 8:18
  Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.
Rom 8:19
Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras.
Rom 8:20
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om
Rom 8:21
att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.
Rom 8:22
  Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.
Rom 8:23
Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp.
Rom 8:24
I hoppet är vi räddade - ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser?
Rom 8:25
Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.
Rom 8:26
På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord,
Rom 8:27
och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Rom 8:28
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan.