Läs bibeltext

Heb 12:18
  Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, ett berg i lågor, inte till töcken, mörker och stormvind,
Heb 12:19
till basunstötar och en röst som talade så att de som hörde den bad att slippa höra mer.
Heb 12:20
Ty de uthärdade inte påbudet: Till och med ett djur skall stenas om det rör vid berget.
Heb 12:21
Så förfärande var synen att Mose sade: Jag skälver av skräck.
Heb 12:22
Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar,
Heb 12:23
en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats
Heb 12:24
och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.
Heb 12:25
  Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan som avvisade honom när han här på jorden tillkännagav sin vilja, hur skall då vi kunna det om vi vänder oss bort från honom när han talar från himlen.
Heb 12:26
Den gången kom hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: En sista gång skall jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.
Heb 12:27
Orden en sista gång visar att det som då vacklar är skapat och skall försvinna, för att det som inte vacklar skall bestå.
Heb 12:28
Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan.