Läs bibeltext

Rut 1:12
Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner,
Rut 1:13
skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig."
Rut 1:14
Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne.
Rut 1:15
Noomi sade: "Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka."
Rut 1:16
Men Rut svarade:
    "Tvinga mig inte att överge dig
    och vända tillbaka.
    Dit du går, går också jag,
    och där du stannar, stannar jag.
    Ditt folk är mitt folk,
    och din Gud är min Gud.
Rut 1:17
    Där du dör, vill jag dö,
    och där vill jag bli begraven.
    Herren må göra mig vad som helst -
    endast döden skall skilja oss åt."
Rut 1:18
  Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken.
Rut 1:19
Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.
  När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. "Det är ju Noomi", ropade kvinnorna.
Rut 1:20
"Kalla mig inte Noomi, den ljuva", sade hon, "kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig!
Rut 1:21
Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?"
Rut 1:22
  Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började.