Läs bibeltext

Jer 17:1
    Judas synd är upptecknad med järnstift,
    ristad med diamantspets på deras hjärtas tavla
    och på deras altarens horn
Jer 17:2
    till ett vittnesbörd mot dem.
  Deras altaren och asherapålar står vid grönskande träd, på de höga kullarna
Jer 17:3
och i bergstrakterna.
    Din rikedom och alla dina skatter
    skall jag utlämna till plundring
    som straff för alla de synder
    du begått överallt i ditt land.
Jer 17:4
    Den egendom jag givit dig
    skall du tvingas avstå från.
    Jag skall göra dig till dina fienders slav
    i ett land som du inte känner.
    Ty min vrede har tänt en eld,
    den brinner för alltid.
Jer 17:5
    Så säger Herren:
    Förbannad den man
    som sätter sin lit till människor,
    som stöder sig på mänsklig kraft
    och vänder sig bort från Herren.
Jer 17:6
    Han blir som en buske i ödemarken
    och får aldrig se det goda komma.
    Han skall leva i förbrända trakter,
    på saltjord där ingen kan bo.
Jer 17:7
    Välsignad den man
    som sätter sin lit till Herren,
    som litar helt till Herren.
Jer 17:8
    Han blir som ett träd
    planterat nära vatten.
    Det sträcker sina rötter mot bäcken.
    Det har inget att frukta av hettan,
    bladen är alltid gröna.
    Det ängslas inte under torra år,
    upphör inte att bära frukt.
Jer 17:9
    Hjärtat är bedrägligast av allt,
    det är oförbätterligt - vem kan förstå det?
Jer 17:10
    Jag, Herren, rannsakar hjärtat
    och prövar njurarna
    och lönar var och en för vad han gjort,
    så som hans gärningar förtjänar.
Jer 17:11
    En rapphöna ruvande på ägg
    som hon aldrig får kläcka
    är den som ohederligt samlat rikedomar:
    mitt i livet måste han lämna dem
    och står där till slut som ett fån.